LCHF och typ 1-diabetes – när kroppen inte gör eget insulin

Varför typ 1 är en annan sjukdom än typ 2

Vid typ 1-diabetes har kroppens eget immunförsvar angripit och förstört de insulinproducerande cellerna i bukspottkörteln, skriver 1177. Cellerna i kroppen kan inte längre ta upp blodsocker utan tillfört insulin, och sjukdomen är oftast autoimmun, sannolikt utlöst av en virusinfektion hos den som är ärftligt mottaglig.

SBU beskriver skillnaden mot typ 2 rakt av i sin rapport 345: personer med typ 1-diabetes behöver ofrånkomligen insulinbehandling, medan typ 2-diabetes har ett växande antal behandlingsalternativ. Hur LCHF påverkar blodsocker och läkemedel vid typ 2-diabetes finns på sidan om LCHF och typ 2-diabetes.

Näringsketos och diabetesketoacidos: var gränsen går

När kroppen får lite kolhydrater börjar cellerna bränna fett i stället för glukos. Det bildas ketoner som biprodukt. Hos den som har egen insulinproduktion är det en normal, kontrollerad process, beskriven på sidan om ketos. Vid typ 1-diabetes gäller inte samma marginal, eftersom kroppen saknar den insulinnivå som normalt håller ketonbildningen i schack.

Diabetesketoacidos, DKA, har en biokemisk definition. Internetmedicin.se anger gränsen för vuxna som B-keton på minst 3 mmol/l tillsammans med pH under 7,3. En frisk, normaliserad nivå ligger under 0,3 mmol/l. SFPED:s vårdprogram för barn anger samma princip: P-glukos över 11 mmol/l och venöst pH under 7,3, eller lågt standardbikarbonat, tillsammans med ketoner i blod eller urin.

Ett förhöjt ketonvärde är inget larm i sig. Kombinationen av höga ketoner, lågt pH och för lite insulin är det som definierar ketoacidos.

Varför LCHF är en namngiven risk vid typ 1

1177 har ett eget avsnitt om det, med rubriken ”Avstå från ketogen LCHF-kost”:

”Så kallad ketogen LCHF-kost kan ge en ökad risk för ketoacidos vid typ 1-diabetes. Kosten innehåller en låg mängd kolhydrater och mycket fett, vilket kraftigt kan öka nivån av blodfetter och ketoner i blodet. Risken för ketoacidos ökar om det samtidigt saknas insulin i kroppen.”

1177, ”Ketoacidos vid diabetes”, avsnittet ”Avstå från ketogen LCHF-kost”.

Svensk Förening för Pediatrisk Endokrinologi och Diabetes, SFPED, går längre och namnger kosten rakt av i sitt vårdprogram för ketoacidos, i listan över situationer som kan ge euglykemisk ketoacidos, alltså ketoacidos utan det höga blodsockret som annars varnar för tillståndet. Bland orsakerna i vårdprogrammet finns svält, kräkningar, störd törstreglering och ”LCHF (Low Carb High Fat) kost”.

SBU:s rapport 345 sammanfattar underlaget för typ 1 med en enda mening: ”Vid typ 1-diabetes har ketoacidos rapporterats i fallbeskrivningar vid kraftigt begränsat kolhydratintag såsom vid strikt lågkolhydratkost och ketogen kost i kombination med brist på insulin.” Ordet är fallbeskrivningar, inte studier. Ingen källa i det här underlaget anger hur många av dem som äter strikt LCHF eller keto med typ 1-diabetes som faktiskt utvecklar ketoacidos. Den siffran finns inte, varken svensk eller internationell.

En publicerad fallbeskrivning visar hur snabbt det kan gå. En 22-årig kvinna utan tidigare känd sjukdom sökte akut med andnöd fyra dagar efter att hon påbörjat en ketogen kost för viktnedgång. Blodproverna visade pH 7,15, bikarbonat 4,8 mEq/l och betahydroxibutyrat 6,65 mmol/l, en svår ketoacidos. Utredningen visade att hon hade en tidigare odiagnostiserad typ 1-diabetes. Fallet är ett enda, inte en förekomststudie, men författarna skriver att en ketogen kost kan öka risken för ketoacidos vid debut av en tidigare okänd typ 1-diabetes.

Källorna sätter ingen siffra på risken. Vad de beskriver är ett mönster av rapporterade fall, inte en uppmätt sannolikhet. Den bedömningen, om ett kolhydratintag är säkert för en enskild person med typ 1-diabetes, hör hemma hos diabetesteamet, aldrig utifrån en artikel.

Vad den svenska forskningen faktiskt visar (och inte visar)

Den enda svenska randomiserade studien på kolhydratintag vid typ 1-diabetes är Sterner Isaksson och kollegor, publicerad i The Lancet Regional Health – Europe i december 2023, genomförd vid fyra svenska diabetesmottagningar. Av 69 bedömda deltagare randomiserades 54 vuxna med typ 1-diabetes och HbA1c på minst 58 mmol/mol, 7,5 procent, och 50 fanns kvar i den slutliga analysen. Medelåldern var 48 år, hälften kvinnor, medel-BMI 29 och medel-HbA1c vid start 69 mmol/mol, 8,4 procent.

Studien jämförde en måttligt kolhydratsänkt kost, planerad till 30 energiprocent kolhydrater, med en traditionell kost på 50 energiprocent. Det uppmätta intaget hamnade på 34 respektive 41 procent av energin, en mindre skillnad än planerat. Varje period varade i fyra veckor, med fyra veckors utsköljning emellan, och deltagarna fick aktiv hjälp av diabetessköterskor och dietister med insulinjustering under de första två veckorna av varje period. Samma ordning gäller utanför en studie: insulinjustering är diabetesteamets uppgift, inte något som görs på egen hand utifrån en artikel.

Ketonnivån steg mätbart på den kolhydratsänkta kosten, en skillnad som blev statistiskt säkerställd. Båda värdena, 0,17 och 0,18 mmol/l, ligger långt under gränsen för ketoacidos på 3 mmol/l. Författarna skriver själva att nivåerna var lätt förhöjda men aldrig kraftigt förhöjda, och att avsaknaden av ketoacidosfall tyder på att den här nivån av kolhydratintag kan vara säker.

Studiens egna begränsningar väger tungt mot en bredare slutsats. Bara vuxna med HbA1c på minst 58 mmol/mol inkluderades, inga barn. Designen var öppen, ingen blindning var möjlig. Kolhydratintaget byggde på självrapporterade matdagböcker, och skillnaden mellan perioderna blev mindre än avsett. Ketonnivån mättes bara två gånger i veckan, inte kontinuerligt. Studien visar inte att strikt LCHF eller ketogen kost är säkert vid typ 1-diabetes. Den testade en måttlig kolhydratsänkning under fyra veckor med tätt vårdstöd, inte en strikt kost på egen hand över lång tid, och författarna skriver själva att lågkolhydratkost ännu inte rekommenderas i kostriktlinjer för typ 1-diabetes.

Varför ingen dos- eller effektsiffra finns för strikt LCHF vid typ 1

SBU:s systematiska översikt, rapport 345 från 2022, är den mest heltäckande genomgången av kost vid diabetes som finns på svenska. För typ 2-diabetes väger den in sammanlagt sex randomiserade studier om lågkolhydratkost och ketogen kost jämförd med lågfettkost. För typ 1-diabetes gäller ett annat mönster genomgående i rapporten: ”Det finns inga inkluderade studier för individer med typ 1-diabetes.”

Läget skiljer sig från vad som gäller typ 2-diabetes, där Socialstyrelsen 2023 landar i att lågkolhydratkost och ketogen kost är ”kost utan vetenskapligt stöd”, alltså att underlaget finns men är för svagt för en slutsats åt något håll. Formuleringen gäller de typ 2-studier SBU vägt in. Att flytta samma slutsats till typ 1 blir fel, för där finns inte ens ett svagt underlag att döma. För typ 1 är det korrekta svaret att strikt LCHF och ketogen kost i praktiken är outforskad i kontrollerade studier.

Socialstyrelsen är öppen med att typ 1 ändå hamnar under samma slutsatser som typ 2, och skriver varför:

”Kost och typ 1-diabetes och graviditetsdiabetes är inte lika väl studerade som kost och typ 2-diabetes. Det innebär att olika kosters effekter är mer osäkra för de två förstnämnda. SBU gör emellertid bedömningen att kost, livsmedel och levnadsvanor som är bra vid typ 2-diabetes även är bra vid typ 1- och graviditetsdiabetes.”

Socialstyrelsen, Kost vid diabetes hos vuxna, 2023.

Den sista meningen är ett uttalat antagande, inte ett resultat av egna typ 1-studier. Myndigheten skriver det själv. Skillnaden mellan att sakna bevis för en fara och att ha bevis för att något är säkert är stor, och för strikt LCHF vid typ 1-diabetes finns i dag ingen av delarna, bara de fallbeskrivningar som togs upp i föregående avsnitt.

Viktnedgång vid typ 1-diabetes

Övervikt har blivit vanligare även vid typ 1-diabetes, och Socialstyrelsen skriver att det finns skäl för viktminskningsbehandling för de patienterna. Nyttan liknar den vid typ 2: förbättrad HbA1c, minskat insulinbehov och lägre risk för hjärt-kärlsjukdom över tid.

Vägen dit är känsligare. Socialstyrelsen skriver:

”En svårighet med viktminskning vid typ 1-diabetes är att undvika hypoglykemi och ketoacidos. Det krävs extra monitorering av blodsockret och justering av insulinet när patienten ska begränsa sitt energiintag, och därmed intaget av enkla kolhydrater, och öka sin fysiska aktivitet.”

Socialstyrelsen, Kost vid diabetes hos vuxna, 2023, avsnittet om viktminskning vid typ 1-diabetes.

Insulin är samtidigt en av flera faktorer bakom viktuppgång. Doserna måste hålla blodsockret säkert samtidigt som de påverkar vikten, och den avvägningen hör hemma hos vårdteamet.

Lägre insulinbehov och frestelsen att dra ner för mycket

Två påståenden hör hemma i det här avsnittet, med olika källor och olika innehåll.

Det första är mätt i den svenska studien: den totala insulindosen i förhållande till kroppsvikt var något lägre under perioden med måttligt sänkt kolhydratintag, en statistiskt säkerställd skillnad. Fysiologiskt är det väntat. Mindre kolhydrater i maten kräver mindre insulin för att täcka dem.

Det andra kommer från en annan källa och beskriver ett annat fenomen. Korakas och kollegor, i sin litteraturöversikt i Nutrients 2025, skriver att diabulimi, att medvetet hoppa över eller minska insulindoser för att gå ner i vikt, är vanligt förekommande bland personer med typ 1-diabetes och kan förvärras av restriktiva kostmönster.

De två påståendena kommer inte från samma studie. Att insulinbehovet sjunker fysiologiskt på lägre kolhydratintag är inte samma sak som att någon medvetet underdoserar. Ingen källa i det här underlaget mäter hur ofta det ena glider över i det andra hos personer med typ 1-diabetes.

LCHF hos barn med typ 1: särskild försiktighet

SFPED:s vårdprogram namnger LCHF som en orsak till euglykemisk ketoacidos hos barn med diabetes, men ger inga egna tillväxtsiffror. De siffrorna finns i stället i litteraturöversikten av Korakas och kollegor från 2025, som sammanfattar en liten fallserie och en enkätstudie, inte egna kontrollerade studier.

Översikten refererar en fallserie där sex barn med typ 1-diabetes följde en ketogen kost. HbA1c förbättrades, men tillväxten avstannade hos tre av de sex barnen. Två av dem fick samtidigt fler episoder av lågt blodsocker. En separat enkät bland 34 barn fann en måttlig men statistiskt säkerställd minskning i längdpercentil, från 0,41 vid diagnos till 0,2 vid uppföljningen. Författarna skriver själva att det inte gick att avgöra om avstanningen skedde under kostens gång eller redan fanns innan den påbörjades.

Mekanismen som föreslås är att insulin normalt bidrar till frisättningen av tillväxthormonet IGF-1 från levern, och att en relativ insulinbrist till följd av kolhydratrestriktion därför skulle kunna hämma tillväxten, särskilt hos barn med typ 1-diabetes där insulinnivåerna redan är låga. Det är en föreslagen mekanism, inte ett fastställt orsakssamband. Översikten påpekar själv att studierna är observationella, underdimensionerade och känsliga för störfaktorer.

Slutsatsen i översikten är att lågkolhydrat- och ketogen kost hos barn med typ 1-diabetes bör betraktas som experimentellt, och inte användas utanför forskningssammanhang förrän bättre underlag finns.

Bernstein-metoden: kort om var den står

Den amerikanske läkaren Richard K. Bernstein, som själv har typ 1-diabetes, populariserade en mycket strikt lågkolhydratmetod i boken Dr. Bernstein's Diabetes Solution, känd under Bernsteins eget engelska begrepp ”law of small numbers”. Ingen av de svenska källorna i den här texten, 1177, SFPED, SBU eller Socialstyrelsen, nämner metoden. Den ligger utanför svensk myndighetsvägledning, och den här sidan går inte igenom hur den doseras.